Ronda, ett år utan världens finaste.

Creds till er som kommer orka läsa!

Kan börja om allt från början. 

Den 24 Augusti gick jag till Skutan varje dag i en hel vecka. Jag visste inte att det hade kommit två nya hästar utan när jag kom den dagen såg jag dom två nya ponnysarna. Verona & Ronda. Jag gick in & hälsade på Ronda. Jag var rädd för henne första gången.. Då den dagen jobbade en tjej som heter Christina. Hon frågade mig om jag kunde skritta & trava och galoppera, självklart kunde jag det efter som att jag var inte ett dugg rädd av mig då uppe på hästryggen. Då sa hon att jag kunde få rida Ronda. Jag hämtade sadeln & tränset. Borstade, kratsade och sånt. Hon var inte ett dugg elak eller något sånt av sig. 

Vi gick ner till volten och hoppade upp. Hon lös upp den dagen, och hon fortsatte göra det.. 

Veckorna gick gick gick & gick. Vi fick mer, mer, mer och mer kontakt. Till slut kände vi igen varandra när jag kom till stallet ♥ Många fotade oss & vi trivdes med varann. Jag ville värkligen aldrig släppa den fina ponnyn med den brutna bläsen. 

Vi kom till vintern och då var det rykttävling. Våran första 'tävling'. Jag hade inget pälsglans eller flätor på tävlingen & vi kom 1:a. Jag blev grymt stolt över henne ♥ 

Många på internet skrev att dom ville komma ut & fota oss nere på gården och självklart gjorde dem det. Vi gick otroligt många promenader, jag kämpade för hennes skull allt för att hon skulle ha något att göra dagarna. Jag skippade pluggdagar för hennes skull. Jag ville vara med bara henne. 

Sedan kom April.. Jag var i skolan & så ringer min pappa. Han säger att Ronda säljs och jag sitter och gråter mitt på lektionen. Jag struntade i allt annat, jag var sjukt nära på att bara springa till 839 och åka till Skutan. Jag var så jävla ledsen. Jag ångrar idag att jag inte tog 839 för jag hann inte änns säga hejdå.. 

Hela sommaren gick och jag tänkte varje dag på henne hur hon hade. Jag fick mailadressen och sen såg jag att hon var till salu! Jag vart helt förskräckt och det stod att det skulle vara livsvarande hem, men nejdå. Flytta runt hästar som hästhandlar är minsann okej för ägaren men inte för hästen. 

9 Augusti kom & jag hälsade på henne. Hon var så jävla fin! Jag stod och kramade om henne och bortade henne. Jag kunde stått där i evigheter och bara gråtit allt ur mig, jag som hade kämpat bara för att få träffa henne. Sen vart det tvungen att dra sig hemmåt.. 

Jag är fortfarande spänd idag för att hon kanske hamnar hos fel ägare.. Jag är så jävla rädd för det.. Jag vill vill vill köpa henne men har inga pengar för henne sen kommer jag antagligen tröttna på henne.. Men hon är mitt allt, min livskraft, mitt allt & vad jag än skriver så betyder varenda ord 1000 ord om Ronda.. Min livskraft är bara Ronda, bara hon <3 <3 <3

Jag skulle kunna göra vad som hällst för att bara få träffa henne en gång till.. Snälla!..